Idémaskinen


Ideologi för robotarnas värld

Posted in Medborgarlön,Politik av Robert Wensman på 02 februari 2010
Tags: , , ,

Jag tänkte ta och dela med mig av en av grundtankarna bakom naturresursdelningen. Det kan knappast ha undgått någon, att den värld vi lever i ständigt automatiseras allt mer. Vi får effektivare maskiner, smartare fabriker och robotar av olika de slag, kan utföra allt mer sofistikerade arbetsuppgifter.

Detta är inte heller någon ny utveckling. Redan i civilisationens begynnelse har mänskligheten ständigt tagit nya steg mot en allt mer effektiv och rationell produktion. När jordbruket hade fått tillräckligt effektiva maskiner, så kunde arbetskraft  frigöras för industin och industrisamhället skapades. Idag har även fabrikerna effektivserats till en grad att inte så många människor behövs där längre, och det sägs att det samhälle vi nu lever i mer är ett tjänste och informationssamhälle. Så fortsätter utvecklingen varje gång som någon lyckas automatisera det som tidigare utförts av manuellt arbete. Förhoppningen är att det hela tiden ska dyka upp nya områden där mänsklig arbetskraft fortfarande behövs, men kan man vara så säker på det?

Nu till den stora frågan, när ska detta sluta? Det enkla svaret är att det antagligen kommer att sluta när samtliga yrken som i dagsläget utförs av människor, kan utföras lika bra av robotar. Här är några exempel på yrken som kan vara borta om ett halvsekel:

  1. Lastbilschaufför. När den första automatiskt styrda bilen väl får körkort och anses kompetent nog att köra en bil själv bland trafik så finns det ingen återvändo. Ingen kommer längre att betala en människa för att sitta och kuska runt med stora varulass.
  2. Taxi- och busschaufför. Om man kan automatisera lastbilar, så är taxi och buss inget problem heller. Dessa yrken försvinner helt. Att dessa yrkesgrupper idag känner risk för att bli utsatta för våld kommer att vara en bidragande orsak. Om någon vandaliserar en automatisk taxi eller buss kommer bevismaterial att registreras via kameror och andra sensorer. Det finns också en möjlighet att ett autonomt fordon stänger och låser dörrarna själv för att sedan köra vandaler och bråkstakar direkt till polishuset där de tas om direkt hand av ordningsmakten.
  3. Städerska. När väl hushållsrobotar blivit tillräckligt pålitliga, så kommer ingen att vilja betala en människa för att gå runt i ett kontor och städa. Att städa är inte en helt enkel uppgift, och det kommer att ta lite tid för forskarna att klara av detta. Men det finns idag inga skäl att tvivla på att de når dit tämligen snart. Högst några decennier.
  4. Kassörska. Vem vill sitta och räkna varor? Vi ser redan idag automatiska stationer där kunder själv kan scanna sina produkter. De kommer att bli allt mer sofistikerade och kunden kommer till sist inte att behöva vrida och vända på varor för att leta streck koder. När kassörskorna väl är ersatta, så kommer nästa steg vara att ersätta butiksbiträden med robotar som går runt i butiken och städar och sorterar varor. Det är också möjligt att en allt större del av daglig-handeln sker genom Internet och direktutkörning, i så fall med robotiserade varubilar.
  5. Frissör. Det är förvisso trevligt att prata med frissören, men ändå tar det ganska lång tid och kostar en del att manuellt återskapa ungefär samma frissyr varje gång. Jämför till exempel med hur snabbt en skrivare gör en utskrift. På ett liknande sätt skulle en maskin med inbäddade och säkra skärhuvuden kunna gå över huvudet och justera hårlängden på varje position till ett förprogrammerat mått.  Det skulle fortfarande behövas hårstylister, men när man väl har programmerat in sin ”design” på ett plastkort, kan man klippa sig på någon minut till bråkdelen av vad det kostar idag.
  6. Industriarbetare. När tjänstesektorn har börjat automatiseras, kan man nästan räkna med att tillverkningsindustrin är så gott som helautomatiserad. Endast ”ingenjörer” arbetar med att programmera robotarna, och konfigurera fabrikerna. Men ingen lägger någonsin sin hand på de produkter som kommer ut ur fabrikerna.
  7. Medicinsk personal. Det finns redan robotar som kan operera på ett slående mänskligt hjärta på ett sätt som en mänsklig kirurg aldrig skulle kunna göra. Robotarmens rörelser kompenserar för hjärtats slående rytm, och snitten kan ändå bli raka. Det har sedan länge funnits datoriserade diagnosticeringssystem som kan ställa säkrare prognoser än en mänsklig doktor kan göra. Det finns mycket kvar att göra, och automatiserad vård har en lång väg till att kvalitetssäkras, men detta ger nog en bra bild över hur vården kan komma att se ut om hundra år.

Vi pratar redan idag om två tredjedelssamhället, och om man ser till ungdomsarbetslösheten så är det redan här. Med fortsatt utveckling i framtiden så blir det till sist ett en-tredjedelssamhälle, och till sist ett en-tiondelssamhälle. Och så vidare. Ett samhälle där i stort sett ingen behövs i den normala produktionen. Och det är inte ens en fråga om huruvida det kommer att utvecklas nya yrkeskategorier som ersätter de gamla, vilket många marknadsliberaler fortfarande hoppas på. Vi ser redan nu att så icke sker. Framtiden är redan här vare sig vi vill det eller ej.

Men detta föranleder frågor, frågor som behöver svar. Nämligen, på vilket sätt är dagens dominerande politiska ideologier rustade att ta sig an denna framtid som redan är här?

Vi har å ena sidan en marknadsliberalism som helst undviker att problematisera detta scenario. De menar att vad vi ser bara är en tillfällig dipp, och att det bara tar tid för samhället att ställa om sig och erbjuda de nya arbetstillfällena, var nu de ska uppstå. En del av dessa sätter sitt hopp till att lägre skatter skulle skapa ytterligare behov av tjänster i samhället.  Men detta fungerar bara så länge tjänstesektorn inte är automatiserad. De mest hårdnackade marknadsliberaler ser inte ens något problem i att människor svälter, samtidigt som de rika bygger lyxjakter och privata rymdskepp med en knapp-tryckning i en helautomatiserad fabrik som använder stora mängder av planetens resurser. Detta är faktiskt inte så långt ifrån verkligheten som man skulle kunna tro.

Å andra sidan har vi en socialdemokratisk kombination av välfärdssamhälle och marknadsliberalism. Deras förberedelse för framtiden är förvånansvärt lik marknadsliberalerna. Även socialdemokratiska inriktningar tror på att marknaden ska skapa jobben, och att välfärdssamhällets enda roll är att ta hand om de som blivit utslagna på marknaden. Men vad ska vi göra den dag som 1/10-dels samhället är realitet? Ska 90% av befolkningen klassas som vårdfall och få sin privatekonomi hanterad av socialtjänsten?

Inget av dessa svar är acceptabla när man betänker den framtid som vi står inför. Det är långt ifrån tillfredsställande. Det är inte ens i närheten av att vara något som ens avlägset kan anses tillfredsställande.

Som jag ser på saken så är naturresursdelningen det enda ekonomiska system som skulle kunna betraktas som rättvist eller jämställt i denna framtid vi tänker oss. Lösningen är helt enkelt att dela upp ägandet av den materia som alla robotar och maskiner skapats utav, och den mark och de resurser som används för att skapa produkter. För när värdet på manuellt arbete närmar sig nollpunkten, så måste varje människa garanteras en del av det som fortfarande verkligen har något värde, nämligen jordens samlade naturresurser.

När man inser att dagens politiska system inte är rustade för en rationaliserad framtid, så inser man också att de faktiskt bidrar till att hålla tillbaka utvecklingen. Politikernas förmenta förhoppningar om att alla människor ska ha jobb i industrin och i tjänstesektorn, motverkar rentav den teknikutveckling som skulle kunna ske mycket fortare om den fick fritt spelrum. Genom att pressa ut dåligt betald arbetskraft på marknaden, så hejdas tillfälligt den tekniska utvecklingen. Vem vill spendera utvecklingskostnader för en maskin som slår i spikar, när en billig polack lika gärna kan göra det? Man kan därmed konstatera att en stor del av det arbete som utförs i dagens samhälle är onödigt. Människor kämpar hårt med dagishämtningar och ett fulltidsarbete, helt i onödan. Ingen skulle behöva stå på ett löpande band och dra i skruvar, om det inte vore för att priset på den mänskliga arbetskraften dumpats i politikers fåfänga försök att skaka liv i ett döende system.

Fråga din politiker vad de ska göra den dagen som manuellt arbete inte längre har något värde😉. Fråga din politiker om hur de ska tackla arbetslösheten när allt fler arbeten kan utföras av maskiner, och jobben inte verkar komma tillbaka.  Tipsa dem om också att detta inte är något avlägset science fiction scenario, utan att det håller på att hända NU.

Läs mer om naturresursdelning och medborgarlön på den här bloggen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: