Idémaskinen


Partipolitiken är ett jävla skämt

(Följande artikel har även publicerats  på source)

”Det här handlar inte om höger eller vänster, det handlar om stagnation eller utveckling. Om att rädda världen eller gå mot vår undergång. Om att använda hjärnan, eller låta oss styras av politikens flockmentalitet.”

För någon månad sedan gick centerns ungdomsförbund ut med sin kampanj ”arbetsmarknaden är ett jävla skämt”. Men frågan är om det inte är våra politiker som är ett jävla skämt.

Jag har inte tittat på en enda stor TV-debatt inför höstens val, och lär nog inte göra det heller. Det lilla jag har sett har varit fullt tillräckligt. Därmed inte sagt att jag är politiskt ointresserad. Jag är tvärtom mycket intresserad av politik, men jag är inte intresserad av den politik som saluförs av gammelmedierna. Nej tack!

Jag anser nämligen att vi står inför ett nödvändigt politiskt paradigmskifte, som de etablerade politiska partierna tycks fullständigt omedvetna om. De pratar om några futtiga procentsatser hit och dit, eller käbblar om vems fel något är. Människor som försöker vila ut på semestern tvingas stå ut med allt detta intetsägande pladder som kommer från landets ledande politiker. Det är säkrast att inte slå på TV:n alls (men gärna datorn).

Så vad borde politik egentligen handla om? Till att börja med så står samhället inför en radikal omställning från fossila bränslen till förnyelsebara energikällor. Inte bara på grund av den globala uppvärmningen, utan också på grund av att oljeproduktionen helt enkelt inte kommer att kunna öka i samma takt som efterfrågan och att detta förr eller senare kommer att leda till skenande eller instabila priser på olja. Vi ser redan idag hur oljejättarna borrar olja på farligt svårtillgängliga platser. Omställningen påverkar samhället på alla dess plan, inte bara det politiska, men våra politiker har knappt börjat förstå den omställningens konsekvens och innebörd. Birger Shlaug, gammal partiledare för MP skriver i en artikel på Newsmill att miljödebatten är mer visionslös än någonsin, och det är lätt att hålla med honom.

Men det finns fler frågor där politikerna enligt mig svävar fullständigt i det blå. Den första handlar om våra ekonomiska system. Trots decennier av allt värre finansiella kriser, så tycks politikerna helt oförmögna till att föra en kritisk debatt kring våra pyramidspelsliknande banksystem, där den största delen av våra pengar skapas som krediter i privata banker, påhejade av centralbanker som i samma anda trycker upp pengar hejvilt. Bernard A. Lietaer, professor i ekonomi, skriver i sin bok ”The Future of Money” om detta tabubelagda ämne, och beskriver hur olika penningsystem fungerat genom tiderna, och om hur så kallade komplementära valutor skulle kunna skapa ett stabilt samhälle utan de så förödande krasch- och boom-cyklerna.

Det viktiga menar han, är att man måste skapa en kompromiss mellan stabilitet och effektivitet, och då behöver makten att skapa pengar ligga närmare folket. I vad han kallar för en ”matriarkal” valuta så skapas till exempel pengar av människorna själva. Våra politiker säger inte ett endaste ord om hur man kan undvika kommande finanskriser, utan sätter sitt hopp till att någon högre makt ska ska rädda oss från nästa finanskris, vilket naturligtvis inte kommer att hända.

Den andra frågan handlar om synen på arbete som enda källan till välstånd. Det borde vara uppenbart för var och en att det krävs både arbete och naturresurser för att skapa välstånd, men det senare tycks ha fallit bort som faktor i de ekonomiska ekvationer som styr dagens samhälle. The Renegade Economist är en oberoende tankesmedja har tagit upp detta tema, och de menar att det någon gång kring 1700-talet skedde en glidning från skatt på mark till skatt på arbete, och att detta egentligen var ett sätt för aristokratin att behålla sitt maktövertag i en allt mer demokratiserad värld.

The Renegade Economist menar att dagens samhälle hade kunnat undvika återkommande spekulationsbubblor på fastigheter om vi bara genomförde en skattereform från skatt på arbete och besparingar, till skatt på land och fastigheter. En sådan skattereform skulle dessutom motverka de växande klyftorna i samhället utan att hämma ekonomin. Denna tanke är inte heller helt olikt den så kallade ”naturresursdelning” som undertecknad lanserat som begrepp och argumenterat för i några artiklar här på Sourze. Våra politiker å andra sidan säger att en viss ojämlikhet är nödvändig för att hålla ekonomin i rullning, och att återkommande finanskriser är ett nödvändigt ont som vi måste lära oss att acceptera. För att understryka sin enfald så verkar de unisont för en fanatisk arbetslinje som i princip återinför slaveriet till vårt samhälle.

Sist men inte minst är det uppenbart att vårt politiska system självt har passerat sitt bäst före datum. Tanken om politisk representation uppstod i en tid när häst och vagn var snabbaste kommunikationsformen och vi behövde betrodda människor som representerade oss på plats i riksdagen. Men tanken var aldrig att denna skara självutnämnda förståsigpåare skulle agera förmyndare åt resten av befolkningen på det sätt som vi sett de senaste åren. Våra politiker införde till exempel FRA-lagen helt stick i stäv med den allmänna folkviljan, och hotar ständigt med inskränkningar i den fria kommunikationen, trots ett massivt motstånd hos befolkningen. Folket måste ha menat ”ja”, då de unisont sa ”nej”, eller hur gick egentligen resonemanget den dag då våra politiker bestämde sig för att våldta tanken om demokrati och folkstyre?

När våra politiker talar om hur vi ska återuppliva en falnande demokrati, så pratar de i abstrakta termer om att ”öka det politiska deltagandet”, men det är oklart exakt vem det är som ska öka sitt deltagande i vad och på vilket sätt. Vill man vara säker på att överösas av floskler så tråkiga att de nära på kan döda en koffein-speedad iller, så ska man fråga politiker om just detta ämne. Ibland kan de till och med prata om personval och låta som om de verkligen tror att personval spelar någon som helst roll. Det är fascinerande men skrämmande på samma gång.

Det ska nämnas att ovan nämnda ämnen inte heller handlar om vare sig höger eller vänster, vilket politikerna och gammelmedierna vill få oss att tro att valet handlar om. Det här handlar inte om höger eller vänster, det handlar om stagnation eller utveckling. Om att rädda världen eller gå mot vår undergång. Om att använda hjärnan, eller låta oss styras av politikens flockmentalitet.

Detta beskriver den verklighet som åtminstone jag lever i, men de politiker som ibland skymtar till på TV eller i någon tidning tycks leva i en helt annan verklighet. En politikerverklighet. Jag undrar ofta om de drivs av någon politisk övertygelse över huvud taget, eftersom de tycks sakna verklighetsförankring. Men troligast är ändå att deras ointresse för förnyelse har sin grund i deras starka gruppmentalitet. Ibland tycker jag att politiker mest liknar en samling människor som driver runt i flock och söker bekräftelse i sin klubb för inbördes beundran. Utöver etablerandet av den inbördes rangordningen, handlar det bara om att deras lag ska vinna. Detta reducerar politikernas intellektuella nivå till samma som fotbollsupportrars. Så här lagom till valupptakten kan man se dem dyka upp här på nätet där de försöker fiska röster för endera politiska lag. Förutsägbarheten i allt vad de säger är nästan pinsam, men vi lider i tysthet.

Gammelmedierna har sedan den obegripliga hållningen att endast låta politiker från de etablerade partierna delta i landets stora debatter. Inte ens Piratpartiet får vara med och synas, vilket hade kunnat vara en liten frisk fläkt i ett annars kvävande politiskt klimat. Det är lite som om alla fotbollsklubbar hade bestämt sig för att sätta alla spelare på bänken, och istället låta huliganerna spela. Det är i alla fall den bästa liknelse jag kan komma på. Men att gammelmedierna älskar det politiska etablissemanget är kanske föga förvånande, då de själva fungerar på ungefär samma sätt. Symbiosen mellan gammelmedier och partipolitik är ett sedan länge välkänt fenomen.

Så, när politiker sätter på sig clownnäsa för att visa att de tycker att arbetsmarknaden är ett skämt, en arbetsmarknad som dessutom är resultatet av deras egen politik kan man tillägga, så tycker jag att de lika gärna kan ta steget fullt ut. Varför sätter inte alla politiker på sig clownnäsa? Detta skulle göra det enklare för oss övriga att se skillnad på politiker och vanliga människor som i alla fall för det mesta för fram sin uppriktiga åsikt utan partipolitiska baktankar. Både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt skulle nog klä ganska bra i en clownnäsa av passande partifärg. Alternativt kan vi väljare ta på oss clownnäsa nästa gång vi går och röstar, för det är ju till sist vi väljare som är förlorarna i detta tanklösa mediespektakel.

Så, vad ska jag då rösta på? En röst vart fjärde år är inte mycket. Det är egentligen ett hån emot demokratin, med tanke på att politikerna struntar högaktningsfullt i väljarna när de väl har fått sin röst. Men man kan ju i alla fall försöka göra något vettigt med den. Det viktigaste är framför allt att inte rösta på något av partierna som bidrar till att upprätthålla denna status quo jag beskrivit. Aktiv Demokrati, partiet för kontinuerlig direktdemokrati får nog min röst, men Piratpartiet kan vara ett bra val det också. De har i alla fall någonting som är nytt.

Om någon prompt skulle vilja rösta på ett av blocken så är det antagligen rätt att rösta på precis det som alla etablerade förståsigpåare tycker mest illa om. Partier som utmålas som ”ansvarslösa” i medierna är antagligen helt rätt. Av det skälet tycker jag att Miljöpartiet och möjligen Vänsterpartiet kan vara det minst dåliga av alla dessa blockpartier. Detta handlar som sagt inte om höger eller vänster, men de brukar ofta beskrivas som just ansvarslösa. Men kom ihåg att vi behöver röra om rejält i grytan för att bryta politikernas dvala, så partier utanför riksdagen är nog ändå att föredra.

5 svar to 'Partipolitiken är ett jävla skämt'

Subscribe to comments with RSS eller TrackBack to 'Partipolitiken är ett jävla skämt'.

  1. mrperfect72 said,

    mp och v aer endast daaliga av den orsaken att de inte saetter sig i opposition mot S och tvingar S till en ny omroestning om EU-medlemskapet och tillbakadragande av Afghanistaninvasionen.

    Normalt sett hade jag sagt att deras interndemokrati skulle kunna foerbaettras, men nu boerjar jag vackla om demokratin i mitt eget parti…

    …foer jag boerjar fundera om man inte borde ha spaerrar i antagningen till partiet i kunskaper, IQ, EQ, minneskapacitet, etc. foer att faa delta…och daa blir det en ”demokrati” som inte inkluderar mer aen kanske 5% av befolkningen, kanske mindre.

    Annars kommer kanske idiotin bara upprepa sig, Kanske aen vaerre?

    Vad tror du Robert? Behoever vi ett ”Intelligenta direktdemokratiska partiet”?


    • Hej! för att sammanfatta min åsikt så tycker jag: Nej, vi ska verkligen inte ha en intelligentia! Jag tror i princip att all elitism är av ondo, speciellt i demokratiska sammanhang.

      Visst kan människor ibland fatta felaktiga beslut baserat på okunskap eller ignorans. Men man kan inte se detta som ett skäl att ta ifrån människor deras rättmätiga del av makten.

      Jag tror som alltid att det är samhällets makthierarkier som står för det mesta av idiotin. Problemet i en hierarkisk struktur är att det inte längre finns någon öppen dialog där alla debattörer kämpar utifrån samma villkor. Piratpartiet får till exempel inte vara med och kämpa med de andra stora partierna, utan förhindras av media.

      I grund och botten så tror jag på att vettiga argument och logiskt tänkande alltid kommer att segra i slutändan, bara de som framför dessa argument har samma utgångspunkt som alla andra. Nätet och bloggosfären utör här lösingen som jag ser på saken. Om alla människor stängde av TVn och kastade tidningarna, och gav sig ut i bloggosfären istället skulle mycket vara vunnet. Detta skulle öka den politiska ”entropin” tillräckligt för att bra idéer skulle kunna komma fram i ljuset.

      Politik är lite som en evolutionär process. Det behövs mångfald och korsbefruktnining för att bra tankar ska kunna födas. Hierarkier å andra sidan är politikens motsvarighet till kloning och monokultur. Genom starka medier så får vissa livssvaga tankar oförtjänt stor genomslag. Imbicila tankar kan på så vis klonas tusenfalt och skapa massiv trångsynthet. Om t.ex. Reinfeldt eller Mona fick argumentera bland alla andra i bloggosfären så tror jag snart att alla skulle upptäcka att de egentligen inte har så mycket att komma med.

      Men sedan så måste man ju såklart inse att många personer kan tycka att dom har rätt även om inte så är fallet. Det kan gälla andra personer, men man måste vara beredd på att inse att man själv har fel ibland.

      Rent allmänt så tror jag att IQ- eller EQdiskriminering är en allmänt mycket farlig tanke. Vem är det som avgör vem som har hög IQ eller EQ?

  2. Johan said,

    Hej på er

    Önskar er medverkan i diskussionerna om hur man skapar mera jobb. Väl mött där.

    Mvh
    Johan

  3. Mange said,

    Bra post!
    Nej, mp o v är inte ett dugg bättre än de andra gammelpartierna.
    De är genomruttna och förtjänar inte tänkande människors röster.
    Men det finns däremot nya partier som är vettiga, Aktiv Demokrati t.ex.!


    • Japp, jag tror nog att jag ska rösta på Aktiv demokrati i år. Jag hoppas bara att Piratpartiet klarar sig hyfsat. Det vore så trist om denna nya friska fläkt bara skulle dö ut.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: