Idémaskinen


Arbetslinjen, ett eko ifrån ett gånget sekel?

Posted in Direktdemokrati,Medborgarlön av Robert Wensman på 16 september 2010
Tags: , ,

Någon på Moderaternas valkampanj verkar ha tänkt till lite väl mycket:

Jag vet inte om bilden är fejkad, vilket jag dessvärre tror att den inte är. Men även om bilden inte är fejkad så  belyser ändå arbetslinjens grundtanke. Bilden råkar handla om Moderaterna, men arbetslinjen är något som förespråkas av samtliga riksdagspartier.

Om det nu undgått någon vad det är för speciellt med denna bild, så är det för att den liksom ger direkta associationer till en ”annan arbetslinje”, ur ett gånget sekel:

Naturligtvis är det snudd på osmakligt att jämföra dagens arbetslinje, med några bevingade ord av grym ironi ifrån förintelsen. Men även om dagens omänsklighet inte är direkt dödlig, så är den inte heller någonting att skämta om.

Smaken av arbetsläger sprider sig i alla fall i samhället. Idag publicerade Aftonbladet en historia som handlade om nyopererade Marie som tvingades leva på 1800 i månaden om hon inte inskriver sig på arbetsförmedlingen dagen hon blir hemskriven efter sin organdonation. Tidigare  i år har det rapporterats om hur människor under cancerbehandling, med cellgifterna fortfarande verkandes i kroppen ska tvingas ut på arbetsmarknaden. Bloggaren Emelie har en synnerligen obehaglig berättelse om behandlingen av hennes cancersjuka mamma.  Är det arbetet som ska göra dessa människor fria?

Vi har idag ett samhälle där en viss andel männnskor i enlighet med Milton Friedmans och Edmund Phelps teorier är arbetslösa. Milton friedman har jämfört det med hur det i varje fungerande ekonomi måste finnas ”varor på lager”. Han har bland annat jämfört det med hur skjortor i en klädbutik hänger oanvända på klädhängarna. På samma sätt menar han att ett samhälle behöver ett lager av människor som inte behövs, och som bland annat håller nere det allmänna priset på arbetskraft.

Men för att de arbetslösa ska hjälpa till att pressa ner samhällets löner, så får de inte ha det allt för bra. De bör alltså vara lagom fattiga. Samtidigt som det enligt den ovan nämnda teorin inte bör finnas plats för alla dessa människor på arbetsmarknaden, så måste man tvinga dem att kämpa febrilt om de platser som finns. En slags hela havet stormar, fast för vuxna med andra ord. Dag Josefsson har skrivit en intressant artikel på just detta tema. Den här artikeln är också en intressant redogörelse för de psykologiska effekterna.

Givetvis försöker dagens politiker få ner arbetslösheten från allt för höga nivåer, åtminstone om man ska tro vad de säger. Åtminstone vissa politiker. Men frågan är om det ens finns några realistiska utsikter för detta på det sätt som världen utvecklas, med en allt svagare köpkraft hos låg och medelklass där den verkliga potentialen att skapa efterfrågan finns.  Så länge man inte gör någonting åt de växande klyftorna finns det nog knappast några utsikter för att på sikt minska arbetslösheten.

Sänkt skatt på arbete, och höjd skatt på land och naturresurser är nog det enda som på sikt skulle kunna vända denna destruktiva trend mot ökad ojämlikhet, men alla politiska partier har snöat in på synen om att alla värden skapas utifrån arbete. Det är arbetet som ska göra dig fri, inte landet, inte naturresurserna, inte tekniken eller kunskapen, inte kärleken eller omtanken, nej, det är arbetet. Ja, ”arbeit macht frei” som det faktiskt råkar heta på ren tyska!

Men det finns även ett annat mer feodalt sätt som man kan se på arbetslösa, som  gör att de kommer till mer direkt nytta för makterna. En uppfinningsrik Fas-3 handläggare vid namn Christian Bergh i Stockholm har kommit på att syftet med de låntidsarbetslösas aktivitetsgaranti i själva verket är att dessa människor måste ersätta staten för de pengar de fått i olika ersättningar.  Hör honom berätta på ett ljudklipp som går att hämta på den här bloggen.

Det betyder alltså att människor tvingas arbeta under tvivelaktiga former, utan att kunna välja vad de arbetar med, för att staten ska få intäkter. Vad detta rör sig om är inget annat än ett modernt återinförande av slaveriet, även om det inte är riktigt officiellt än, utan än så länge bara är den privata åsikten hos Herr Bergh.

Fast det geniala med hela upplägget är ändå dess politiska stabilitet. Arbetslinjen kan utan problem förespråkas av samtliga etablerade partier. Eftersom de arbetslösa ändå bara utgör en liten minoritet av befolkningen, runt 10%, så blir dessa människor aldrig tillräckligt många för att göra uppror, eller ens göra sig hörda på riktigt. Precis som fascistiska ledare av förr, så vet nämligen dagens maktelit att det inte finns någon risk för uppror så länge man bara attackerar minoriteter.

2 svar to 'Arbetslinjen, ett eko ifrån ett gånget sekel?'

Subscribe to comments with RSS eller TrackBack to 'Arbetslinjen, ett eko ifrån ett gånget sekel?'.

  1. Fredrik Liljegren said,

    Det är egentligen ganksa (o)lustigt att partierna faktiskt pratar om att skapa arbete åt alla. I alla situationer genom tiderna, så har vi ansträngt oss för att förminska mängden arbete som behövs. Vi har uppfunnit redskap och tekniker som gjort att vi bara behöver bråkdelen av det arbete som behövdes när t ex en åker skulle brukas för hand och maten tillagas över öppen eld. Vi är inte ute efter att få mer arbete. Vi är ute efter att förminska det nädvändiga arbetet.


    • Ja, någonting är i alla fall väldigt fel i dagens politiska och ekonomiska system, även om man bortser ifrån rent xenofobiska inslag som Sverigedemokraterna. Det var detta som fick mig att börja rösta på Aktiv Demokrati i årets val.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: