Om mig
Hej, tack för att du besöker min blogg. Detta är den plats där jag hoppas kunna dela med mig av mina insikter och frågor. Jag heter Robert Wensman och är till yrket programmerare, men har ett brinnande intresse för politik och samhälle. Om du har åsikter om det jag skriver så tveka inte att ge en kommentar!
Mitt politiska intresse har väckts av att åtskilliga gånger se Sverige och stora delar av världen dras ner i finanskriser och lågkonjunkurer, som tycks skapa allt mer utanförskap och arbetslöshet. Jag var själv nyutbildad datavetare precis när IT-bubblan sprack, och var själv arbetslös under ett år, vilket gav mig god tid att fundera på sundheten i detta samhälle. På den tiden startade jag och tre andra det direktdemokratiska partiet Aktiv demokrati, eftersom vi ansåg att det var allt för svårt att påverka politiken genom det partiväsende som idag dominerar politiken. Dessutom så tillhör jag och speciellt de som är yngre än mig, vad många säger är den första generationen i modern tid som kommer att få det sämmre ställt än sin föräldrageneration, vilket till exempel Gustav Fridolin skriver om i sin bok Blåsta. Det finns helt enkelt många orsaker till att vara bekymrad över framtiden. Ingenting ser ut att bli bättre på sikt, och alla självutnämnda förståsigpåare förespråkar gång på gång samma tandlösa lösningar.
Min morfar Paul Norman arbetade på Dagens Nyheters redaktion för länge sedan, så kanske ligger intresset för politik i släkten. Han gjorde sig bland annat känd för att kritisera nazistiska grupper i Sverige under kriget, och blev till och med hotad till livet. ”Hur juden ljuger… yttersta svanstippen: Gulittavägen 13 Bromma” hade de skrivit i deras pamflett brukade min mormor Viola prata om. Hon brukade möta upp honom på tunnelbanestationen efter jobbet med deras stora hund under den här perioden.
Vi befinner oss åter igen i besvärliga tider. Beprövade sanningar tycks kunna om kullkastas på en natt. Misstänksamheten gror ute i samhället och människor börjar leta lösningar och syndabockar. På grund av detta har jag dragit slutsatsen att det behövs helt nya politiska idéer. Partiväsendet behöver balanseras med oberoende politiskt inflytande. Den idag dominerande arbetslinjen behöver ifrågasättas, och centralbanksystemen behöver granskas. Det politiska oligopolet behöver ifrågasättas, och någon behöver slå ett slag för personliga utsläppsrätter. Inget av detta görs i något etablerat politiskt parti, så därför så kände jag att det var viktigt att starta den här bloggen.
Jag har också försökt mig på att skriva en bok om dessa tankar, men den blev refuserad.
Idémaskinen 
på 04 februari 2010 på 5:30 e m
Hittade hit via en artikel på nyteknik.se, och måste säga att jag verkligen gillar vad du skriver! Oerhört kreativt tänkande, ska bli mycket intressant att följa din blogg.
Peace
på 05 februari 2010 på 4:09 e m
Tack! Ja det är kul att det också finns andra därute som vill göra samhället till en bättre plats att leva på!
Ha det gott!
på 17 februari 2010 på 6:47 f m
Vill bara tacka för riktigt intressant läsning 🙂 sett zeitgeist? såg den för nått år sen å kände att man borde göra nått åt samhället, funderade på å starta en blogg. känns som man skulle kunna påverka lite mer via en blogg jämfört med att lägga sin åttamiljontedels röst var fjärde år på ett parti som man inte igentligen gillar. men har inte orkat än är lite lat när det gäller skrivandet. men du har mycket intressanta ideer så kan ju lika gärna skicka folk hit så dom får lite inspiration, fortsätt skriva för det finns dom som läser
på 18 februari 2010 på 11:38 f m
Tack själv!
Absolut har jag sett Zeitgeist! Även om man inte behöver tro på precis allt som sägs i de filmerna, så tycker jag speciellt att den andra filmen Zeitgeist Addendum var väldigt kärnfull vad gäller kritiken av banksystemen. Venus-projektet ger inspiration, och jag tycker att Peter Joseph gör ett alldeles utmärkt jobb med att peka ut en ny inriktning för samhället, även om jag skulle vilja modifiera vissa detaljer i hans vision något.
Jag menar till exempel att den naturresursdelning som beskrivs här, i själva verket skulle kunna utgöra den ”naturresursbaserade ekonomi” som han efterlyser. Jag tror nämligen inte att man helt behöver överge alla former av monetära system, utan att det räcker med att skapa ett rättvist monetärt system baserat på räntefria arbetskrediter och utdelning av naturresursväxlar. Detta blir också nödvändigt eftersom vetenskapen aldrig kommer att ha alla svar, speciellt i smakfrågor. Därför behövs det en metod för att begränsa varje människas resursanvändande.
Jag arbetar lite på att sälja in mina idéer i Zeitgeist rörelsen. Vi får se hur det går.
Någon gång framöver kanske jag kommer att skriva mer om Zeitgeist rörelsen. Det är helt klart något som världen behöver mer av!
på 15 mars 2010 på 11:13 e m
> och centralbanksystemen behöver granskas.
Risken finns att man inte blir så långlivad politiskt sett i en sån granskning, försök har ju gjorts.
”Since I entered politics, I have chiefly had men’s views confided to me privately. Some of the biggest men in the United States, in the field of commerce and manufacture are afraid of somebody, are afraid of something. They know that there is a power somewhere so organized, so subtle, so watchful, so interlocked, so complete, so pervasive, that they better not speak above their breath when they speak in condemnation of it.” — Woodrow Wilson
på 16 mars 2010 på 11:14 f m
”The only thing to fear is fear itself” – Benjamin Franklin
Det är det som är så kul med bloggosfären. Människor överralt i samhället kan nu uttrycka sitt missnöje helt öppet om en rad olika saker, tills kravet om förändring blivit så stort att makthavarna inte längre kan stå emot trycket. Det är i alla fall uppenbart att bloggosfären är betydligt mer frispråkig och vild jämfört med gammelmedierna. Det återstår i och för sig att se om det fungerar i praktiken, men vad vi sett hittills verkar lovande. För de korrupta makthavarna måste bloggosfären uppfattas som en månghövdad hydra.
på 23 april 2010 på 2:13 e m
Tjena Robert!
Läste din ”Dags att syna bankbluffen?”-artikel på sourze och jag blir alltid lika glad när jag ser och hör om folk som har tagit till sig det resursbaserade systemet och som samtidigt har förstått hur bankerna opererar idag. Ibland känner man sig ensam. Bra jobbat!
En fråga, du skriver att du inte vill överge allt i det monetära systemet, vad exakt är det du tycker att vi ska behålla?
Personligen tror jag att den rivaliserande karaktären i det monetära systemet genomsyrar hela systemet på mer eller mindre alla nivåer. Jag tror också att detta tvingar in människor i utsatta situationer där de, med det invanda beteendet att alltid försöka ”vinna” gör nästan vad som helst för att komma längre i det stora ekonomiska spelet. Detta kan man bland annat se i forskning om brottslighet som tydligt demonstrerar att speciellt våldsbrott men även andra brott mycket, mycket ofta är ekonomiskt betingade. Analogin är något som följer ”folk som inte har, har större begänhet att ta”. Har du någon åsikt om den här aspekten av det monetära systemet och den bakomliggande psykologin?
Till sist, jag antar att det är ok om jag länkar till dig?
MVH,
Marcus Nordquist
på 23 april 2010 på 2:54 e m
Ja, du har rätt i att det som skiljer min linje från Zeitgeiströrelsen är att de helt vill avskaffa vinstintressen. Exakt vad jag tänker behålla kan du läsa om under sidorna naturresursdelning och arbetskrediter. Det är ett tvådelat penningsystem som har en mycket stark inneboende motverkande effekt mot monopol av olika slag. Det penningsystem jag förespråkar har därmed radikala skillnader jämfört med dagens system.
Det finns egentligen som jag ser det flera skäl till att jag håller en annan linje än Zeitgeiströrelsen.
1. Till att börja med eftersom jag anser att det är ett för stort steg att helt avskaffa vinstincitament direkt. Att reformera penningsystemet och dela upp naturens resurser är det mest logiska mellanliggande steget. Frågan om huruvida man vill gå ännu längre kan skjutas upp till senare.
2. Jag är inte säker på att det är önskvärt att avskaffa alla element av konkurrens. Många människor gillar att tävla till sin natur, vilket man till exempel kan bevittna inom sporten och inom konsten. Men genom att införa ett monetärt system som är oerhört motståndskraftigt mot monopol av olika slag, så har man tagit udden av konkurrensen. Det är lite som att gå ifrån gladiatorspel med dödliga vapen, till fotboll där man tävlar om äran och prispengar. Det är mest på skoj, men inte så farligt.
Genom medborgarlönen (naturresursdelningen) så blir ingen person utslagen eller förnedrad i ett socialförsäkringssystem även om de inte vill ge sig in i konkurrensen, eller om de misslyckas. Om man vill vara med och kämpa om lite extra resurser för att sätta guldkant på tillvaron är på det hela taget valfritt. Människors inkomst bygger då i första hand inte på arbete, men det beror lite på hur långt teknikutvecklingen har kommit.
Absolut går det bra att länka! Länkar till mig är det bästa jag vet! 😀
på 08 maj 2010 på 12:29 e m
Tja Robert hur är läget?
på 08 maj 2010 på 3:46 e m
Försöker revolutionera världen som vanligt :-)… Lite väl lungt här på bloggen den senaste veckan dock… Kanske är det våren eller nått. Jag borde i alla fall få in min senaste nyliberal-kritiska artikel på Sourze nu om någon dag. Sedan tänkte jag övergå till att kritisera arbetarrörelsen.
på 22 augusti 2011 på 11:08 f m
Vill bara säga hej! Fin blogg du har. Håller med Frankling om rädslan. Så rädda vi är. Sorgligt! Tänk om fler vågade ta bladet från munnen. Vi hörs!
på 22 augusti 2011 på 2:26 e m
Tack…. Ja, rörelsen växer så sakterliga, mycket på Facebook just nu, men jag antar att det tar tid att förändra världen 🙂
på 22 augusti 2011 på 11:09 f m
Förlåt! Franklin!