Idémaskinen


Arbetskrediter

Rörelsen för penningreform

Tycker du att bankerna har burit sig illa åt på sistone? Med bonusar som överstiger vinsten, och utlåningsräntor som är betydligt högre än inlåningsräntorna. Sanningen är att alla dessa skandaler bara är toppen på isberget. Korruptionen och det sätt som bankerna lurar allmänheten på, är i själva verket en del av systemet.  Eller som en ekonom har uttryckt det:

”Banking does not involve fraud, it is fraud”

Samhället har de senaste åren plågats av ständigt återkommande finanskriser, och allt fler människor mister sina arbeten. Men varför tycks det omöjligt att bygga ett samhälle i balans som skänker ekonomisk trygghet åt medborgarna? Allt fler börjar rikta misstankarna mot ett banksystem som tycks baserat på väldigt märkliga principer. Det börjar rentav uppstå en folkrörelse som kräver en reform av dessa system. Enkelt uttryckt så handlar problemet om följande:

Samhällets skuld till bankerna = Total mängd pengar + Ränta

Centralbankerna tillsammans med andra banker skapar alla pengar som finns i ekonomin genom lån, och alla dessa pengar krävs tillbaka inklusive ränta. Men de pengar som skulle kunna betala räntan existerar inte eftersom alla pengar skapats genom lån. Detta kan kallas för ett ”skuld-penningsystem”, där pengar är samma sak som skuld. Resultatet blir en obalans i ekonomin som tvingar vissa aktörer i ekonomin på fall, och endast bankerna står som vinnare.

Det finns en rad författare och debattörer som uppmärksammat detta. Till exempel Ellen Brown som skrivt boken Web of Debt. Eller Peter Joseph som skapat gratisfilmen Zeitgeist Addendum. Men den som kanske förklarar problemet på det mest lättförståeliga sättet är animatören Paul Grignon som gjort filmerna Money as Debt och Money as Debt II, som båda är sevärda:

Detta är upptakten till det växande kravet på vad som kan kallas för en penningreform. En önskan om att komma ifrån dagens banksystem som skuldsätter världen, jagar människors besparingar med inflation och tvingar ekonomin till exponentiell tillväxt.

Men vad ska man ersätta banksystemen med?

Här finns det många olika förslag, men för att undvika samma problem som i dagens system, så måste pengar bli räntefria. Vissa föreslår en återgång till guldmyntfoten, då alla pengar var skapade som substitut för guld som lagrats i bankerna, men andra menar att även guld kan monopoliseras och kontrolleras av en bankelit.

Arbetskrediter

Det system jag personligen förespråkar är en komplettering till den naturresursdelning som jag presenterat på en annan sida.  Utgångspunkten är dualismen mellan arbete och råvaror, där naturresursväxlarnas värde utgörs av att de kan växlas in emot naturresurser. Därutöver införs sedan ett system med så kallade ”arbetskrediter” som kan växlas in emot arbete. Såhär är det tänkt att fungera:

Arbetskrediter uppstår när människor intecknar sin framtida arbetstid då de lovar att arbeta en viss tid enligt en på förhand uppsatt arbetsstandard. Denna arbetsstandard försöker definiera arbetstempo och svårighetsgrad. Varje frisk person kan inteckna en viss del av sin återstående arbetstid fram till pensionen. Arbetskrediterna är räntefria, och de betalas därför tillbaka enligt en på förhand fastlagd amorteringsplan, till exempel en likformig sådan där skulden fördelas lika på de återstående åren till pensionen.

Om någon person inte kan betala sin skuld händer följande. Staten har en konsultfirma, som varje konkurssatt individ tvingas erbjuda sina tjänster till för att betala av sina lån. Det pris som den statliga konsultfirman tar för tjänsterna beräknas utifrån den ursprungliga arbetsstandard som användes vid uttaget av arbetskrediterna, och inkomsterna används i första hand för att betala av amorteringsplanen. (Om det inte skulle finnas någon efterfrågan för denna konsultfirmas tjänster, så kan amorteringsplanen för de skuldsatta frångås.)

Konsultfirmans roll är att se till att de löften som ligger till grund för penningsystemet uppfylls, och de tjänster som skuldsatta personer har erhållit, blir åtgäldade till den övriga populationen. På så vis kan man säga att arbetskrediterna får en slags ”arbetsmyntfot”. Givet ett visst antal arbetskrediter så kan man till exempel vara garanterad att få ett visst arbete utfört. Till exempel kan det finnas sådana samband att 1 arbetskredit motsvarar en timmes städjobb.

Tanken är sedan att dessa två värdepapper, naturresursväxlar och arbetskrediter ska användas i samhället istället för pengar. Växelkursen mellan dessa värdepapper sätts sedan på den fria marknaden. Man skulle kunna ge en av dem, t.ex. arbetskrediterna huvudrollen, och använda dessa i den dagliga handeln för att underlätta rent praktiskt, men med allt mer elektroniska pengar skulle det också vara möjligt att man betalar med båda dessa valutor direkt i kassan för varje produkt.

12 svar to 'Arbetskrediter'

Subscribe to comments with RSS eller TrackBack to 'Arbetskrediter'.

  1. Dag Nilsson said,

    Hej Robert!

    Jag gillar dina funderingar både om delning av naturresurser och ett nytt penningsystem. Själv har jag mina rötter i den ursprungliga kristendomen, alltså innan det blev kyrkobildningar, samt inom vänsterliberalt och humanistiskt tänkande.

    Såvitt jag förstår måste nuvarande penningsystem krascha på rent matematiska grunder. De enda som kan vinna på detta är de som står beredda att ta över med ett annat system den dag det havererar. Möjligen ett slags nyfeodalism för de superrika.

    Jag kommer att följa upp dina länkar om medborgarlön och återkomma


    • Hej!

      Eller, tja, om man ska vara petig så kanske inte systemet kollapsar med matematisk nödvändighet (det vill säga 100% chans), men med väldigt stor sannolikhet. Det finns ju nämligen en teoretisk möjlighet att penningexpansionen sker jämt och tillräckligt utspritt över hela samhället, vilket gör att bankerna aldrig utökar sin dominans över samhället. Balansen har också en teoretisk möjlighet att uppnås, om alla pengar som bankerna får in via räntor återinvesteras i samhället. Bankerna skulle då rent teoretiskt kunna styra samhället från skuggorna under avsevärd tid, men sannolikheten för att de skulle lyckas är väl inte särskilt stor.

      För det är en fin balansgång bankerna måste gå, för eftersom deras utlåning i stor grad styr samhällets utveckling, så kan de också orsaka stor skada. Man kan säga att vi lever i en slags bankernas planekonomi, där deras lån avgör vilka projekt som ska satsas på, och vilka som får vänta. Eftersom bankerna inte ens har som idé att ta något helhetsansvar för samhället, kommer detta antagligen leda till att det endast satsas på kortsiktiga och fantasilösa projekt. Som till exempel att bygga stora köpcentrum i utkanten av städerna trots att etableringen redan är stor, eller liknande. När det kortsiktiga tänkandet börjar få reella konsekvenser för samhället, är spelet slut. Man kan bara hoppas att människor i det läget börjar förstå vad som har lett till den situationen.

      Men det mest sannolika är att bankerna faller offer för sin egen maktfullkomlighet och börjar utvidga sin makt över samhället, till exempel genom att inte återinvestera deras ränteintäkter i tillräckligt hög grad, eller genom att inte låna ut i tillräckligt hög grad, vilket skapar en brist på pengar som tvingar människor i konkurs varpå bankerna tar över deras egendomar. Men ju större makt bankerna får, desto mer av samhällsansvaret tar de över och risken att de misslyckas ökar.

      Vi har ju i och för sig sett exempel på hyperinflation, men jag är inte så säker på att det är ett resultat av endast bankerna själva. För att det ska uppstå hyperinflation så gissar jag, även om jag inte är säker, att det också behövs en snedfördelning vad gäller naturresurser och pengar i största allmänhet. Man ska då kanske se hyperinflationen som ett desperat sätt för staten och bankerna att försöka ta kontroll över samhällets resurser, genom att trycka pengar. Men eftersom människor i detta läge genomskådar pengarnas sjunkande värde, så håller de fast vid sina övriga tillgångar, och staten lyckas då inte att starta om ekonomin.

      Så sammanfattningsvis är jag inte 100% säker på att vi kommer att få se en spektakulär krasch av något slag inom en snar framtid, eftersom penningbubblan teoretiskt bara kan fortsätta att svälla, och eftersom en ”bankernas planekonomi” faktiskt kan fungera under viss tid. Även om naturen är ändlig, så behöver inte heller tillväxt i pengar mätt heller betyda att nyttjandet av naturresurser växer i samma takt som penningmängden. Men detta är samtidigt lite synd. Eftersom jag tycker att dagens inflationsdrivna system är djupt orättvist och värdelöst på alla sätt, så hade det varit bättre om vi kunde vara helt säkra på att det kommer att krascha. Men jag tror som sagt att sannolikheten för att något går snett är ändå ganska stor. Om det går snett så är det bara viktigt att människor drar rätt slutsats av det.

      Hoppfullt är i alla fall att USA börjar vakna upp, och att många där har börjat inse det vansinniga i dagens penningsystem. Där har det ju varit mer uppenbart att det till stor del varit bankerna som ställt till det.

      Kampen för medborgarlön och rättvisa pengar har dessutom bara börjat :-)…

  2. Dag Nilsson said,

    Tack vare Money as Debt 2 kom jag att förstå varför system måste haverera, som skapar pengar genom krediter och som tillåter ränta på skulderna, samt – det avgörande – tillåter att räntepengarna mot ränta lånas ut igen och igen i ett sidosystem, som inte skapar nya pengar via kreditgivning. Alltså utlåning till ränta utanför banksystemet. Det är ju bara en bank som får skapa pengar genom kreditgivningen.

    Den teoretiska möjligheten att systemet kan hålla, om bankägarna konsumerar varje krona, stupar på att folk så småningom inte får pengar över till mat. Krediterna löses och nollställs. Gång på gång. Men räntehögen växer och måste omsättas allt snabbare i form av en allt egensinnigare konsumtion av bankägarna. Till sist kommer tillståndet att gå mot att 100 % av produktionen går till bankägarna, för att motsvara de räntepengar som bankägarna måste mata ut på marknaden igen genom att köpa upp produktionen. I praktiken måste sammanbrottet komma långt tidigare.

    —————

    Jag tror att en monetär krasch är oundviklig om man bara ser till marknadskrafterna. Men nu spelar ju staterna med i ett spel som gör att marknadskrafter sätts ur spel eller måste omdefinieras.

    ———–

    Hyperinflation och räntor som rusar i höjden är väl ett troligt scenario när staterna inte kan betala på sina lån- och ränteskulder på annat sätt än att tvinga riksbanken att betala med nya pengar. Bevare oss milde Herre Gud för detta!

    Jag vill att nationen skall ha hand om penningskapande. Riksbanken skall vara helt underställd regeringen. Bankerna skall bara få förmedla lån mellan nationen och låntagaren. Om ränta skall tas ut så skall den i sin helhet gå till nationen med avdrag för den avgift bankerna behöver för sin verksamhet. Räntan blir i realiteten en inkomst för nationen att använda till bl.a. Existensgarantin (som jag testar att kalla medborgarlönen).

    ———————

    Jag är mycket intresserad av det du håller på med. Det behövs nytänkande. Det är livsviktigt för om Jorden skall få uppleva det evolutiva språng som jag tror väntar bortom tidshörnet. Jag har ett socialistiskt förflutet men har sedan några år lämnat all partipolitik. Frihet är ledstjärna för såväl socialister som liberaler. Men i praktiskt socialism har det mesta kretsat kring rätten till arbete. För mig gäller det mera rätten till ett verkligt liv. Och du visar verkligen på sanningen när du säger att om ett fåtal personer äger så gott som allt på Jorden, så måste ju en majoritet vara utestängda från samma ägande. Och därmed kan inte friheten var maximerad.

    —————-

    Jag anser att folk vare sig behöver morot eller piska för att arbeta. Dom som säger så delar in människor i två sorter. En elit som styr allt och en slags fårskocksmänniskor som måste styras av eliten. Jag tror att den kreativa driften finns medfödd hos alla. Se bara till gammal överklass som hade all försörjning ordnad sedan födelsen. Många av dem studerade och blev verkligt framstående. Det är bara nedtryckta människor som tappar skaparlusten.

    Jag bara kastar ned några rader så här och känner mig för. Kanske har du idéer om att starta en ny politisk kraft? Jag är också intresserad av det. Gammelmänniskan söker sig tillbaka till feodala förhållanden. Det blir så när penningsystemet bryter ihop. Fysisk makt via kontroll, polis och militär tar över när pengarna inte längre fungerar. Men den nya människan måste komma att bäras av något som kräver frihet för att kunna blomma ut. Det måste hända något speciellt med oss. Kanske är dina tankar en del av det.


    • Hmm… efter en del funderande på detta så tror jag faktiskt att du har en bra poäng där, som faktiskt inte framgick så tydligt i Money as Debt filmerna eftersom de mest pratar om pengarna. Nämligen att även om banken konsumerar upp alla ränteintäkterna, så kommer bankernas ägare att konstant suga upp andra resurser, som till exempel varor, tjänster men också mer varaktiga saker. Om de konsumerar kapitalvaror och egendomar, så kommer detta innebära att bankerna äger allt större del av de faktiska tillgångarna, även om inflationen sker tillräckligt snabbt för att det inte ska resultera i misslyckanden med att betala tillbaka lån och regelrätta utmätningar. Detta måste precis som du säger leda till att bankernas ägare till sist äger alla fysiska tillgångar som samhället behöver för att fungera.

      Jag är inte säker på vad som händer om bankägarna endast skulle konsumerar tjänster och förbrukningsvaror för ränteintäkterna, kanske det inte skulle få samma destruktiva effekt eftersom ränteintäkterna alltid bara måste utgöra en liten del av ekonomin. Men man kan väl ändå vara ganska säker på att något av det som ränteintäkterna konsumeras i måste vara kapitalvaror.

      Eftersom bankernas ägare egentligen är vanliga privatpersoner, så kan man säga att banksystemen ytterligare accelererar den ojämlikhet som också byggs upp av andra orsaker i ett marknadsliberalt samhälle… Det är bara att titta på SEB chefen….

      Ja vi har en del att göra för att ändra människors attityder. Jag ska publicera en artikel snart där jag attackerar arbetslinjen som jag anser skapar ett ineffektivt samhälle. Lustigt nog så hittade jag den här artikeln precis när jag skrivit färdigt min:

      http://www.metro.se/se/article/tt/2010/03/01/inkopschefsindex/

      Så det verkar som att det jag skriver om i min nästa artikel på Sourze redan håller på att hända.

      Jag blev förresten lite förvånad över vad mycket invandrarfientliga tendenser man kan se på Sourze kommentatorfält. Det verkar som att vissa grupper börjar bli lite desperata och hittar alla möjliga orsaker att ta ut sina frustrationer på. Detta visar på att det är viktigt att försöka skapa en positiv politisk kraft så snart som möjligt innan hopplösheten spridit sig allt för mycket.

      En stor inspirationskälla till mina idéer var Zeitgeistfilmen, speciellt den andra som heter Addendum. Visserligen ska man nog ta den med en nypa salt, men de presenterar också penningsystemens brister på ett bra sätt. Även om jag tror att den vision de presenterar i slutändan behöver en hel del modifikationer för att fungera i praktiken, till exmpel så tror jag inte på en värld enbart styrd av vetenskap, och det kan inte finnas överflöd av allt, så tycker jag ändå att Venusprojektet slår an en bra ton.

      Av vad jag har förstått så är det nog också ganska många ungdomar som har sett den och många andra liknande filmer, så jag är ändå ganska hoppfull om att dagens ungdomar kanske inte är riktigt lika trångsynta som tidigare generationer. Kidsen må vara mer neurotiska i dagens samhälle, men de är nog inte så naiva som tidigare generationer.

      Jag kommer i alla fall fortsätta kämpa på här med min blogg, och så får vi se hur långt jag kan komma. Det viktiga tror jag är att de idéer som presenteras är tillräckligt slagkraftiga och intressanta så att de kan få viral spridning i samhället.

      Ha de bra!

  3. Dag Nilsson said,

    Hej Robert! Som du vet gillar jag skarpt dina idéer. Ett litet frågetecken; jag tror inte att samhällets penningskuld till bankerna kan vara alla pengar. Samhället – d.v.s. privata och företag – har väl alla sina kontopengar som är tillgångar på olika tillgångskonton i banker och andra kreditinrättningar? Vid vilket givet tillfälle som helst borde väl fordringarna på banker vara jämförbart stora med bankernas fordringar. OBS detta är inte färdigfunderat.


    • Hmmm…bra fråga… Fast eftersom räntan på insatta pengar är mindre än räntan som bankerna tar vid det ursprungliga lånet som skapade pengarna, så tar bankerna ändå en nettoränta på den totala penningmängden. Men det är ändå en bra observation, eftersom det måste betyda att det är just nettoräntan som avgör bankernas ”utsugningsgrad”. Jag hade inte tänkt på detta, men det är nog så man ska se det.

      Kul att vi är inne på samma linje vad gäller den politiska utvecklingen. Politik handlar ju om att bli så många som möjligt🙂.

  4. Dag Nilsson said,

    Räntegapet torde vara bankernas huvudsakliga intäktskälla. Och ett större räntegap suger givetvis bort pengar från marknaden om inte bankägarna spenderar varje krona. Räntan både för kapital från den som inte har tillräckligt till den som har mer än behovet för stunden OCH berikar bankägarna. Ju mer krediter i samhället desto mer att tjäna på räntegapet. Eftersom bankägarna ofta har mer pengar än de vill konsumera som uppstår en återutlåning av räntor. Härmed beviljas krediter som inte tillkommit genom nyskapande av pengar. Nu blir det fullständigt omöjligt att klara räntebetalningarna annat än genom att låna till räntebetalningar. Inga nya realtillgångar skapas endast prisökningar på befintliga, typ samma lägenhet duger som säkerhet till dubbelt så höga lån. Eller egendomliga värdepapper av lotterikaraktär ses som säkerheter och kan belånas. D.v.s. bubblor växer till.

    Jag är inte hundra säker på hur penningsystem baserat på kreditgivning fungerar men jag börjar få ett hum om det. Om du ser fel i mina resonemang så blir jag glad om du säger till.

    Så en funderare på ordet medborgarlön. Jag kan inte med att det skall heta något med ordet lön i sig. Lön kommer per definition från arbete. Och det vi talar om skall vara prestationsfritt. Att vara skall räcka. De skall vara en rättighet – en människas oförytterliga rätt. Och eftersom det handlar om inkomst så borde inkomsträtt kunna vara ett tänkvärt förslag. Vad tycker du om den frågeställningen?


    • Ja det är ganska komplext🙂. Jag är inte säker på att jag har förstått alla detaljer i detta heller. Men jag tror att du har rätt i allt du säger.

      Sedan så har du såklart rätt i att ordet ”medborgarlön” är lite olyckligt. Basinkomst är nog det vettigaste, eller kanske grundinkomst. Men personligen är jag alltid lite rädd för att människor som läser detta inte förstår vad jag pratar om, så därför har jag märkt att jag själv gärna använder just ordet medborgarlön… Jag tror att ordet medborgarlön antagligen kommer från vänsterideologer, och att det sedan har fått spridning… men jag vet inte…


  5. […] Arbetskrediter […]


  6. […] har också skrivit en […]


  7. […] har också skrivit en […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: