Trög fattar föreningen

Här är en gammal sketch av Galenskaparna som något överraskande pekar ut just ekonomer som trögfattade:

Den får mig att fundera över varför Galenskaparna den här gången valde att häckla just ekonomerna? Hade det hänt något i ekonomin just då som gjort ekonomer särskilt impopulära? Jag kan inte historieskrivningen tillräckligt bra för att avgöra den saken.

Men samtidigt så är det sant att nationalekonomer har misslyckats med att utbilda allmänheten om några av penningsystemets allra mest basala egenskaper. Till exempel att alla pengar som existerar har skapats genom lån, och att centralbankerna världen över kräver tillbaka dessa pengar inklusive en ränta. Många har nu börjat upptäcka att det skulle vara omöjligt att betala tillbaka dessa lån, eftersom pengarna som krävs i ränta inte existerar. Jag skriver även om detta på min sida om arbetskrediter.

Detta har gjort större delen av världen skuldsatta gentemot dessa banksystem, och som Göran Persson sa en gång i tiden ”den som är i skuld, är icke fri”. Bankerna är på så vis en avsevärd maktfaktor i samhället och inte några neutrala penningräknare som man skulle ha kunnat tro.  Dessa gråa tjänstemän är i själva verket en stor maktfaktor i hur samhället utvecklas, vilka industrier som det satsas på etc.

Hur kan nationalekonomerna ha misslyckats med att förklara, hur världen hålls som gisslan av bankväsendet på detta sätt? Ett bankväsende som inte producerar någonting av värde, men som ändå tar en allt större del av kakan. Att nationalekonomerna misslyckats att förklara och probmematisera detta faktum, är ungefär som om samhällsvetarna glömt att informera allmänheten om hur riksdagen fungerar.

Det finns en annan sak som också borde ha problematiserats. Genom att banksystemen ständigt kräver procentuella räntebetalningar av det övriga samhället, så tvingas samhället in i en exponentiell inflationsspiral där antalet banklån fördubblas med jämna mellanrum. Banksystemen tvingar på så vis samhället till en explosionsartad tillväxt som i praktiken har visat sig använda allt större del av jordens resurser.

Nationalekonomerna ser tydligen inga problem alls med en exponentiell ekonomisk tillväxt i en ändlig värld.

Vad har då nationalekonomerna producerat? De har producerat en rad teorier som ska förklara världen, ungefär på samma sätt som Freud skapade teorier för att beskriva det mänskliga undermedvetandet. Precis som Freud, så tycks nationalekonomerna ha en förkärlek för teorier som inte riktigt går att bevisa genom faktiska experiment, utan som bara ligger till grund för ”lösa resonemang”. Lite som köksbordsfilosoferande.

Till exempel så finns den klassiska nationalekonomiska teorin om en marknad i jämnvikt. Som Daniel Ankarloo påpekar i sin bok Marknadsmyter, så är detta att jämföra med en fysisk teori om vatten som utgick från att vattnet alltid söker sig mot jämnvikt, och som därför endast studerade detta tillstånd av jämnvikt. Allt vatten som rör sig, till exempel vattenfall eller vatten som rinner ur en kran skulle i en sådan teori utgöra abnormala undantag där teorierna saknade giltighet kring.

Jag har haft bekanta högt utbildade ingenjörer som på ren nyfikenhet läste en nationalekonomisk kurs. Enligt deras vittnesmål så fanns det i alla fall inte mycket till empiriskt stöd för många av de teorier som presenterades, och som världsekonomierna bygger på.

Så, hur kan så många nationalekonomer ha missat att problematisera centralbankernas räntor, och hur kan nationalekonomer ha skapat så mycket skräpforskning? Framför allt kan man undra över varför nationalekonomer gång på gång misslyckas med att förutsäga och förebygga de finanskriser som sker gång på gång hela tiden? Varje gång kommer de som en överraskning, helt regelbundet. Kanske man kan gissa att de åtminstone är en liten smula trögfattade.