Close, but no cigarr!

Detta är fortsättningen på det byggprojekt jag har angående en speciell sorts vindkraftverk. Läs här för att se hur det hela började. Eller här för att se alla artiklar om ämnet.

Jag hade tänkt att de senaste förbättringarna av min drakturbin skulle ha låtit mig visa upp en film på en drakturbin som är håller sig stabil i flera minuter. Riktigt så bra gick det inte, men ändå bra mycket bättre än tidigare experiment.  Till att börja med så arbetade jag med att förbättra navets aerodynamik, så att man kunde eliminera det som felfaktor. Jag hade även planer på att förbättra vingprofilen på drakvingarna om en förbättring av navet inte skulle räcka.

Här är en bild av arbetet med noskonen. Plasten fick jag från en lokal pizza-restaurang som hade en urdiskad majonäshink. För ändamålet användes aerodynamisk tejp (vit eltejp ;-).

När familjen var ute och flög med drakar så fick jag chansen att testa turbinen lite med bara ena halvan av navet färdigt, och lyckades faktiskt få den att stå och snurra en stund i riktig vind, men tyvärr lyckades jag inte fånga det på film (eftersom jag använde två händer för att hålla upp den i vinden).

Ingenjörskonst som man blir glad av!

Flyget står som bekant för en stor del av utsläppen i världen. Det bästa för miljön hade så klart varit om vi inte hade behövt flyga alls, men världen har redan börjat växa samman. Som pappa till en son med släktingar på andra sidan jordklotet, så måste jag ändå hoppas på att vi även i framtiden ska kunna ha råd med flygresor till rimliga priser. Men det finns mycket man kan göra för att förbättra den teknik som finns.

Så därför är det alltid trevligt att läsa om sätt som man kan göra flygplan effektivare på. Ny teknik skriver om att Nasa och Boeing avslutar sina försök med en flygande vinge, och slutsatsen är att den här sortens flygplan skulle kunna spara 30% med bränsle jämfört med konventionella flygplan.

Så nu finns tekniken, och det är bara upp till flygindustrin att ta sig an den här utmaningen, och upp till politiker världen över att ställa krav på att den bästa tekniken används.

”Japaner, japaner, överallt japaner”

SVT har idag lagt upp en dokumentärfilm om robotar i Japan (klicka på ”Mänskliga robotar”). Här är en annan artikel om en hushållsrobot som utvecklats. Steg för steg så betar Japanerna av checklistan för vad robotar ska behöva klara av innan de på allvar kan ta sig an tjänstesektorn. Med tanke på att Japan ligger i täten för den här utvecklingen så är det ganska troligt att framtiden för deras industri är säkrad.

När tjänsterobotar på allvar börjar göra entré på marknaden, så kommer Sverige importera högteknologi ifrån Asien, men vad kommer vi då att exportera? Bilar?

Här i Sverige har vi ett mossigt politiskt etablissemang till större delen präglat av fyrtiotalisterna och deras yngre politiska kloner. Istället för robotar och avancerad teknik är deras nuvarande vision att istället skicka ut en armé av fattiga ungdomar som tvingas till arbete genom olika åtgärdsprogram, offrade på arbetslinjens heliga altare. Eller som de sa i lumpen: ”det man inte har i huvudet, det har man i benen”. Det vill säga Sverige kan ju alltid kompensera bristande teknik genom att alla här springer benen av sig.

Utvecklingens paradox

Samhällsutvecklingen handlar i allt högre grad om innovationer som skapar en effektivare industri och nyare produkter. Man skulle till och med kunna säga att innovationen är samhällsutvecklingens kärna, speciellt idag då västvärlden allt mindre kan konkurrera i fråga om produktion. Jag tänkte därför dela med mig några av mina erfarenheter kring just innovation, och vad det är som främjar en innovativ kultur. Det är också relevant att fråga sig dagens vinstorienterade och kravfyllda arbetsmarknad inverkar på samhällets förmåga att skapa innovationer.

Jag tror nämligen att jag har en del erfarenhet av detta, kanske mer än de flesta. Min pappa var nämligen innovatör, och hade några patent inom främst mekanik, som till exempel kring ett pneumatiskt system för utfodring av matfisk, och en både stark och snabb aktuator baserad på en kedja istället för de sedvanliga skruvarna. Till min mammas stora förtret så började hans verktyg ta över en allt större del av huset i något som mera liknade en mekanisk verkstad med allt ifrån pelarborr till elektriskt svetsaggregat. Jag tror att han också försökte patentera en kemisk analysprocess för att snabbt kunna se guldhalten i sten. Han brukade krossa stenar i mortlar, och lösa upp dem i en vätska för att se vilken färg det blev. Han brukade säga att han hade ”många järn i elden”.

Arbetslinjen skapar ett ineffektivt samhälle

Arbetslinjen låter ju som en bra idé. Men i ett samhälle där alla måste arbeta så finns en risk att det skapas ett system som skapar arbete för arbetets egen skull snarare än effektivitet.

Eftersom Arbete är någonting strävsamt så antar vi automatiskt att detta måste vara någonting bra. Men jämför till exempel med en idrottare som tränar för att bli starkare. Träning är oftast bra, men det behövs en balans mellan träning och vila, och om idrottsmannen överdrev sin träning skulle musklerna i själva verket böra brytas ner i brist på energi. För samhället så finns en motsvarande risk att arbetslinjen leder till att bryta ner den effektivitet som finns i samhället, eftersom en billig arbetskraft gör att den kan användas på ett mer ineffektivt sätt. Lösningen är medborgarlön, men låt mig först förklara hur ineffektiviteten uppstår.

I det samhälle vi har idag beror människors rätt till ett värdigt liv på hans eller hennes möjlighet att förvärvsarbeta. Denna förutsättning ger människor mycket starka incitament att arbeta, vilket också är meningen. Samtidigt ser vi också idag en trend där allt färre tycks behövas på arbetsmarknaden, det beror till en stor del på att vi impoerterar allt mer från utlandet, men också på att de som verkligen har behov att fylla blir allt fattigare. Denna minskning av arbetsmarknadens behov tillsamans med pressen på enskilda att arbeta har potential att skapa en alldeles speciell form av korruption, nämligen en samhällsomfattande korruption som går ut på att skapa meningslösa arbeten.

Ideologi för robotarnas värld

Jag tänkte ta och dela med mig av en av grundtankarna bakom naturresursdelningen. Det kan knappast ha undgått någon, att den värld vi lever i ständigt automatiseras allt mer. Vi får effektivare maskiner, smartare fabriker och robotar av olika de slag, kan utföra allt mer sofistikerade arbetsuppgifter.

Detta är inte heller någon ny utveckling. Redan i civilisationens begynnelse har mänskligheten ständigt tagit nya steg mot en allt mer effektiv och rationell produktion. När jordbruket hade fått tillräckligt effektiva maskiner, så kunde arbetskraft  frigöras för industin och industrisamhället skapades. Idag har även fabrikerna effektivserats till en grad att inte så många människor behövs där längre, och det sägs att det samhälle vi nu lever i mer är ett tjänste och informationssamhälle. Så fortsätter utvecklingen varje gång som någon lyckas automatisera det som tidigare utförts av manuellt arbete. Förhoppningen är att det hela tiden ska dyka upp nya områden där mänsklig arbetskraft fortfarande behövs, men kan man vara så säker på det?

Nu till den stora frågan, när ska detta sluta? Det enkla svaret är att det antagligen kommer att sluta när samtliga yrken som i dagsläget utförs av människor, kan utföras lika bra av robotar. Här är några exempel på yrken som kan vara borta om ett halvsekel:

1. Lastbilschaufför. När den första automatiskt styrda bilen väl får körkort och anses kompetent nog att köra en bil själv bland trafik så finns det ingen återvändo. Ingen kommer längre att betala en människa för att sitta och kuska runt med stora varulass.
2. Taxi- och busschaufför. Om man kan automatisera lastbilar, så är taxi och buss inget problem heller. Dessa yrken försvinner helt. Att dessa yrkesgrupper idag känner risk för att bli utsatta för våld kommer att vara en bidragande orsak. Om någon vandaliserar en automatisk taxi eller buss kommer bevismaterial att registreras via kameror och andra sensorer. Det finns också en möjlighet att ett autonomt fordon stänger och låser dörrarna själv för att sedan köra vandaler och bråkstakar direkt till polishuset där de tas om direkt hand av ordningsmakten.

Googledag åt folket

Vanligtvis så brukar så kallat ”god företagsledning” gå ut på att planera de anställdas verksamheter in i detalj. Processbeskrivningar ska skrivas och planer ska upprättas och följas. Men är detta verkligen det bästa sättet att motivera människor till arbete?

Många har kanske redan hört talas om Googles något annorlunda syn på detta. På Google så får anställda en dag i veckan då de tillåts arbeta med vad hellst de vill. De anställda kan på så vis få fritt spelrum för sin kreativitet, och förfölja sina drömmar.

Många skulle säkert ha förutspått att Googledagen skulle leda till fullständigt bortkastade personalresurser. ”Vem ska betala för att människor bara leker på arbetstid” skulle säkert någon sur byråkrat tycka. Men faktum är att det har visat sig vara ett synnerligen framgångsrikt koncept. Närmare hälften av Googles lanserade produkter under ett år, har just uppkommit på dessa fria dagar, då personalen bara sitter och ”leker”. På detta sätt har till exempel komersiella framgångar som Gmail och Google Earth uppståt.

Här är ett föredrag av Daniel Pink, som belyser de psykologiska faktorer som ligger bakom detta, och som förklarar vad det är som gör människor motiverade att arbeta. Inslaget tar några minuter, men är väl värt att titta igenom.

Men än så länge är det som sagt bara ett stort företag som på allvar tagit till sig dessa vetenskapligt belagda tankar. Planerandet och processandet är nog annars den rådande företagsnormen. Men låt oss leka med tanken på vad som skulle hända med utvecklingen av ny teknik, om man gav alla människor en googledag?